Reblik på debattartikeln Biståndet – vad kostar det att låta bli?
Sverige är en av världens största givare av bistånd. Vi är exempelvis EU:s största givare av bistånd till Gaza. Inte i procent eller andel av BNI, utan i absoluta tal. När det gäller de humanitära kriserna i Sudan och Kongo är vi näst störst i EU. Vårt bistånd räddar liv varje dag. Det ska vi vara stolta över.
Men politik handlar om att prioritera. Ska våra gemensamma skattepengar gå till våra barns skolgång, eller vård av våra äldre? Ska vi rusta upp vägar eller investera i nya tåg? Ska vi satsa på sjukvården, skolan och polisen – eller ska vi höja biståndet?
På den rödgröna sidan vill alla partier återinföra enprocentsmålet i biståndet. Det vore dyrt. Redan nästa år, 2027, hade det krävt 22 miljarder kronor i skattehöjningar eller nedskärningar på annat håll.
För Moderaterna är det tydligt att de miljarderna behövs här hemma, för att lösa de stora problem vi står inför. Sjukvården, skolan och äldreomsorgen behöver alla resurser.
Vi behöver satsa mer på polisen för att fortsätta trycka tillbaka kriminaliteten, och vi håller just nu på med den största upprustningen av försvaret i modern tid.
Det finns inget hemligt pengaträd på utrikesdepartementet. Vill man satsa mer på biståndet måste man också svara på var pengarna ska komma ifrån. Vilka sjukhus ska stängas? Vilka vägar ska inte underhållas? Vilka hårt arbetande familjer ska få höjda skatter?
Benjamin Dousa (M)
biståndsminister
Alexander Rosenberg (M)
kommunalråd